13-28 mars 2017 följde jag med på ett fantastiskt äventyr till andra sidan jorden, till Västpapua i Indonesien. En plats där man fortfarande kan finna orörd regnskog. Jag har sett olika uppgifter på, hur och när, man upptäckte folken som levde här. Enligt vissa källor var det stridspiloter under 2:a världskriget, som flög över området och såg rökpelare stiga upp från djungeln. Men även den Amerikanske zoologen Richard Archbold utforskade området 1938. Hursomhelst så är det inte alltför längesedan som vi kom i kontakt med människor som levt här sedan 60.000 år helt utan kontakt med den moderna civilisationen – stenåldersfolk. Tillsammans med ett franskt filmteam fick jag besöka, möta och samtala med tre olika stammar – Dani, Asmat och Korowai. Det är ett internationellt dokumentärfilmsprojekt och det är möjligt att det en dag kommer att finnas möjlighet att se det i Sverige, men just nu vet jag inte vart eller när, så jag får återkomma om eller när det blir aktuellt. Jag har samlat ihop lite av mina privata bilder och filmklipp för att om möjligt ge er en känsla av äventyret. 
Nästan hela ”The Explorers” teamet ombord på båten Tiger Blue.
Min kompis, fotografen Patrick Vanecloo, förbereder kameran inför filmning. Vi jobbade ihop under ”Jakten på Röda Rubinen” och det kändes väldigt tryggt att jobba tillsammans med någon jag kände sedan tidigare. Fotograferna var definitivt de som fick slita hårdast i värmen och fukten, även om vi hjälptes åt att bära så är deras arbetsuppgift tung. 
På väg upp till inspelningsplats en timmes vandring upp i bergen. En del hinder på vägen, alla hjälps åt. 
Flygplatsen och landningsbanan i Agats, Asmatområdet.
Hemma hos en lärare i Agats i Asmatområdet. Ett utav få ställen under resan där vi kunde få uppkoppling! Det gällde att vara effektiv under den korta tiden vi kunde sitta där och jobba, ringa hem eller lägga upp något på sociala medier. 
Vi bodde fyra nätter på båten ”Tiger Blue”. Den tog oss upp längs en av många floder i Asmatområdet, från det större samhället, Agats, till byn där vi skulle filma. 
Inte det trevligaste badrummet kanske, men det funkade och man anpassar sig snabbt. Tyvärr hade jag dock oturen att få mens just precis under de dagar vi befann oss här. Någon lyckades fixa fram ”Hello Kitty” bindor till mig. Bara det var ett litet äventyr vid sidan av det stora äventyret. Det är regnvatten i tunnan. Så jag både duschade och tvättade håret här samtidigt som grisarna bökade utanför och tupparna tävlade i att överrösta varandra. 
Den här IKEA-kassen gav mig en skön känsla av hemma. Det var inte alltid så lätt – Den största utmaningen visade sig vara att jobba med ett franskt team som den enda icke fransktalande. Större delen av tiden pratades det naturligtvis franska, så jag var tvungen att släppa kontrollen och ha tillit. Jag jobbade mycket med att inte styras av mina känslor, utan att vara cool, omfamna mig själv och blicka upp mot stjärnhimlen på kvällarna för att känna den andliga kopplingen. Och det gick bra. Det var häftigt att klara det, och jag kände mig stolt, utveckling! Att äta feta, vita larver var peanuts i jämförelse med det 🙂 
Dags att resa vidare. All utrustning ska packas ihop igen och vikten på den + teamet ska fördelas på fyra flygplan. Här i Yaniruma består landningsbanan av gräs. 
